Jenny Wikström,
Åbo Underrättelser 30.7.2010:
SOMMARSAMTAL
”Hörseln är ett överlevnadssinne”
Ljudkonstnären Simo Alitalo från Åbo frågar sig vad det egentligen
innebär att lyssna.
Hörselsinnet fascinerar ljudkonstnären Simo Alitalo. I dag är han en
av de riktigt stora finländska namnen inom en växande konstgren. I
höst fungerar han som kurator för ljudkonstutställningen Klangi på Ars
nova-museet i Åbo.
Klangi är en möjlighet för Åbopubliken att bekanta sig med
ljudkonst. Det är ett litet konstområde och det är speciellt spännande
att få ställa ut i sin hemstad.
Konstnärer från Kanada, Australien och Tyskland deltar i utställningen
som öppnar i september.
Hörseln är ett överlevnadssinne, säger Alitalo. Det förenar oss
människor med däggdjuren – och därför är ljudet så viktigt i
skräckfilmer. Vi kan höra att någonting händer innan det sker och
hinner processa det på en mycket kort tid.
Omedelbarheten som finns inbyggd i hur människor processar ljud har
har använt i sin konst.
Jag låg i hängmattan på stugan i Bollböle och hörde att nån
högg ved på andra sidan viken. Jag kunde göra mig en exakt bild av
huggaren, vad han gjorde och hurdan stämning han var i. Varför kan jag
det? Den här incidenten resulterade i en utställning på galleri
Titanik i Åbo. Många som såg utställningen hade samma erfarenheter som
jag, av bara ljudet kan man dra slutsatser om yxan, träslaget, och
omständigheterna.
Det är frågorna som intresserar Alitalo, inte svaren. En filosofisk
bakgrundstanke finns i alla hans verk: Vad är ljud? Hur processar vi
ljud omkring oss? Vad betyder hörselsinnet? Akustik, neurologi, musik,
och filosofi korsar varann och blandas i hans konst.
Han började fundera kring hörsel och lyssnande då han skrev en artikel
om ljudet i skräckfilmer, främst i Stanley Kubricks ”The Shining” i
mitten av åttiotalet, då han undervisade i filmmusik.
När jag satt i biografen i Åbo under föreställningen av ”The
Shining” så märkte jag att det är ljudet som skrämmer folk, inte
bilden. Jag började kolla upp ljudteori och kopplingen mellan ljud och
rädsla. Hörseln är ett sinne som nästan bara läkare har skrivit om.
Jag blev nyfiken.
Tankarna om kopplingen mellan skräck och ljud blev till en
installation i ett gammalt klocktorn i Berlin år 1998.
När vi skulle öppna för besökare märkte vi att det var fullt
med folk utanför den gamla kyrkan. ”Det är säkert en begravning”
tänkte vi men – de stod och köade! Då insåg jag att ljudkonst faktiskt
är stort utomlands.
Ett organiskt ljudlandskap intresserar Simo Alitalo mer än ett
syntetiskt. Många ljudkonstnärer arbetar fram sin ljudvärld med
datorer i en studio, men Alitalo gillar att lyssna på naturens egna
ljud. En syrsa, till exempel. Eller, som nu i vår, en skog på den
engelska landsbygden. Ett konstnärsprojekt i en liten stad i England
kontaktade honom och i april och juni har han bandat in material på
plats. Slutresultatet blir dokumentering av ljudlandskapet i en gammal
almskog – en försvinnande kulturmiljö.
Så om någon ser en typ som springer omkring i skogen med en
plastparabol och hörlurar är det bara jag som bandar in material och
inget att vara rädd för.
Den engelska skogen är inte som den finländska. Där vi är vana vid
urskog är engelsmännen vana vid parker.
Det var otroligt svårt att banda in skogens autentiska ljud.
Var tredje minut flög ett flygplan över skogen och dånet förstörde
mina inbandningar.
Till Alitalos lycka och andras olycka stängdes det engelska luftrummet
helt efter att vulkanen Eyjafjallajökul fick ett utbrott i april.
Jag knäppte på teven och förstod att flygtrafiken var
avstängd. Sen sprang jag snabbt som attan till skogen och i sex–sju
dagar spelade vi in så helsike.
Som Åbobo är han också engagerad i kulturhuvudstadsåret 2011 med ett
verk som kan beskrivas som en barndomsfantasi. Kring Åbos livsnerv
Aura å finns en hel del karakteristiska ljudkällor, och han planerar
att låta dem alla ljuda – samtidigt. Resultatet kallar han
”Aurasymfonin”.
Jag har länge drömt om att få göra det här. ”Aurasymfonin”
består av ljud kring Aura Å som spelas samtidigt under en kort stund –
flera båtars signalhorn, till exempel, och kyrkklockor. Församlingarna
har redan sagt ja. Jag har talat med Åbo hamn och de verkar också
positivt inställda.
Verket ska uppföras under kulturhuvudstadsårets öppningsceremoni i
januari 2011 och antagligen blir det flera uppvisningar under våren
och sommaren.
Ljudkonst kan inte säljas på samma sätt som en tavla – det rör sig om
installationer och erfarenheter snarare än om verk – så är konstarten
inte en del av konstmarknaden på samma sätt som mer traditionella
konstformer. Det här bidrar till att ljudkonst fortfarande ses på med
skepsis.
En annan bidragande faktor är att vi saknar ord för att uttrycka vad
vi hör, menar Simo Alitalo.
Då en kollega ställde ut i Helsingfors stod det inte ett enda
ord i recensionen om att det rörde sig om icke-visuell konst. Det tror
jag beror på att vi inte lär oss att uttrycka det vi hört på samma
sätt som det vi ser. Recensenterna saknar helt enkelt ord.
Synen har varit det privilegierade sinnet under tusentals år av
västerländsk filosofi. Att undersöka hörselsinnet blir därför också en
filosofisk utmaning.
Somliga säger att det härstammar från Descartes förnuftssyn.
Språkvetare har kommit fram till att i indoeuropeiska språk handlar
visuella metaforer om intellekt och förnuft och det betyder att det
saknas en vokabulär för att beskriva vad man hör. Om hörsel vore vårt
primära sätt att förstå världen på vore allt annorlunda.
Den gamla skräckfilmsfantasten i honom kryper fram och han tillägger:
I mörkret är hörseln det enda sinnet som fungerar.
Ljudkonstutställningen Klangi öppnar den 10 september och pågår till
den 31 oktober på Ars Nova i Åbo.
PROFILEN
Simo Alitalo
Bor: I Åbo, i Nummisbacken vid stadens utkant.
Familj: Hustrun, journalisten och kuratorn Tuike Alitalo.
Jobbar med: Ljud.
Lyssnar på: Indieorkestern Beirut.
Läser: Scott Turows thriller ”Innocent”
Äter helst: Grillad lever med gröna bönor.
Filmtipset: Michael Snows avantgardeklassiker ”Wavelength” från 1967.
Favoritställe om sommaren: Sommarstugan i Bollböle, Lielax.
Simo med tre ord: En finländsk ljudkonstnär.
Simo Alitalo 